Igår var det test på en utbildning jag har gått genom jobbet, dvs det var inte frivilligt och hade jag själv valt hade det absolut inte blivit den här utbildningen eftersom det är så långt ifrån en trygghetszon jag kan komma, jag gick den dessutom själv och hade inget stöd från någon jag kände. Jag var helt sönderstressad hela dagen då jag var tvungen att inse att jag inte skulle kunna undvika eller förneka det längre. Jag åt ingenting på hela dagen, satte mig i bilen på vägen dit och visste knappt hur man skulle göra med bilen. Dragläge, växla.. näe, allt var som bortblåst. Jag skakade hela tiden och stannade halvvägs och klev ur bilen, trodde jag skulle kräkas, men lyckades undvika det. Jag sa till mig själv att jag var tvungen att ta mig själv i kragen! Det är inte ett alternativ att må dåligt, det funkar inte. Jag ryckte upp mig, stängde av mig själv och gick på autopilot. Testet gick såklart utmärkt, och det är så skönt att det är över, självfallet är jag stolt och det känns bra att ha det här i bagaget, men igår var ingen rolig dag.

Han ringde igår och frågade när jag kunde komma dit. Jag sa att jag inte ens visste hur jag skulle ta mig ur soffan och in i duschen, men att jag skulle höra av mig sen. Så småningom gjorde jag mig själv 'presentabel' och for till min älskade :) Väl där, så  brast det, flera gånger om. Jag grät floder, utan att ha någon direkt anledning, kunde inte förklara mig. Han blev jätteorolig och jag försökte förklara för honom att det måste vara för att jag haft en jobbigt dag. Jag skrattade samtidigt som tårarna rann, och han blev nog rädd och förvirrad. Jag kände mig som en barnunge när jag satt där och hulkade och grät.

Så fort han höll om mig så grät jag, och så fort han lämnade mig grät jag. Man kan säga att jag grät hela kvällen, och det var så skönt. Allt som jag stängt in hela dagen för att överleva fick rinna ut. Jag somnade alldeles utmattad i hans säng medans han fortfarande låg och funderade på om han ville älska med mig eller inte. Jag visste att även han var för trött, och när jag är i det skick jag var så kan det omöjligt bli ett bra ligg ändå. Så jag somnade och gjorde valet åt honom :P Och jag är SÅ oerhört glad att jag kan få vara så.. knäpp! som jag var igår, och han ändå kommer och lägger sig nära i natten, och på morgonen säger att han älskar mig och kysser min sovande kind när han åker till jobbet. Jag mår något bättre idag, men är lite medtagen av hur illa jag mådde av en så liten grej som den där utbildningen. Gruvar mig för å åka till jobbet, och låtsas att jag tog det hela med en klackspark..

Hungrig eller mätt, två känslor som jag inte kunnat identifiera på många år, jag tror det gått många år sedan jag slutade känns båda två. I sommras hade jag ju min första friska period, sen jag började med allt det här.

Jag vet hur märkligt det kändes första gången jag satt vid datorn och tänkte 'jag börjar bli hungrig' och sedan såg mig förvirrat omkring, och blev överlycklig. JAG VAR HUNGRIG! :) Det var som sagt mäktigt. Eller när jag började bajsa varje dag, inget ni ville veta kanske, men det brukade gå minst en vecka mellan varje gång förut. Mättnadskänslan har jag inte ännu fått kläm på, men jag går efter klockan och gör i ordning vad som ser lagomt ut, och jag hoppas att jag lär mig snart att bli mätt oxå :)

Jag tror inte någon som inte varit i det här själv, ens kan tänka sig hur det är. På samma sätt som jag inte kan föreställa mig ett liv där jag kan låta min kropp känna efter, eftersom jag för länge sedan förstört det för mig själv.

Woah! Jag är så stolt över mig själv, och skäms litet. Igår morse sög jag av honom. Vi hade sex på kvällen, och på morgonen och det avslutades med att jag sög av honom. Det var inte alls så 'hemskt' som jag föreställt mig. Inte den 'sprut-attack-i-ögat' scenario jag väntat mig.

Jag menar, visst, det var säkert inget bra och det var nog mest hans förtjänst. MEN jag sög av honom, fick hela satsen i munnen :) efteråt rann det ut lite mer, så jag slickade i mig det oxå. Men det tror jag var fel, han sa lite darrigt att det var för känsligt på toppen alldeles efteråt, så det var nog inte så skönt :P

MEN JAG SÖG AV HONOM :)

det trodde jag aldrig jag skulle klara av / vilja.

Jag känner mig som en stygg flicka, och skäms

men det känns så bra oxå.

I onsdags var jag ut på krogen med en väninna, och några till, jag tog det lungt, men det blev såklart sent och vi hade supertrevligt hela gänget. Som alltid om jag går ut eller går på fest el liknande, så räknar han med att jag ska hitta någon ny, han förstår inte att för mig finns det bara honom! Han hade varit rätt nere, och var rätt förvånad över att jag 'återvände', samtidigt som jag gillar att höra att han är orolig att mista mig är det lite jobbigt eftersom han är så pass seriös med sin oro.. Jag får bevisa för honom tillräckligt många gånger att han inte behöver oroa sig :)

Well, vi älskade lite och sen låg vi och myste och pratade en stund. Han klev upp och skulle fixa något, och jag hade somnat när han kröp ner i sängen sen, jag vaknade inte ens. Vaknade i morse när klockan ringde och kröp in i hans famn och vi sa fina morgonord, jag sa att jag inte mindes när han kom och la sig igår, han sa att jag hade sovit som en stock och varit varm som ett element :) Bra det, han som varit lite förkyld. Det var så himla mysigt!

Jag älskar att vara så trött som jag var igår, och att få somna under hans beskydd. Tryggheten i att veta att han kommer att krypa ner bredvid så småningom, lägga sig alldeles nära och hålla om mig hela natten igenom. Och om han släpper mig så betyder det bara att han vill att jag ska hålla om honom. Vi har det fint ihop, ingen kan påstå något annat :)

Han ringde igår och hade själv haft en bra dag, så jag släppte fasaden och han hörde direkt att igår var det jag som behövde honom. Han förstod, och visste att jag bara behövde höra honom prata. Han pratade och pratade, om det ena och det andra. Första gången han ville säga godnatt svarade jag inte, och då pratade han vidare en stund, utan att kräva så mkt till svar eller en förklaring från mig. Jag blir uppfylld av tacksamhet när han gör så. När han egentligen vill gå och lägga sig, men offrar några minuter på att prata lite mer med mig bara för att jag är trasig <3

I morse stod han i dörren och vinkade när jag åkte förbi. Jag skickade ett cheesy sms på förmiddagen 'Fina du! Du räddade mig igår, tack <3'

Jag är så glad att jag har honom

Det blir ett osammanhängande inlägg, jag orkar inte ändra.

Jag fick sova med honom inatt, men kunde ändå inte sova bra. Det var såklart underbart mysigt, och som ni läst rätt awesome där ett tag, men ändock. Jag låg vaken och vred mig när vi skulle sova. Idag klev jag upp, gjorde mina morgonsysslor och åkte hem till mig och sov så länge jag kunde innan det var dags för jobb på em.

Nu sitter jag på jobbet, bara jag kvar, och vet inte hur jag ska bete mig längre. Jag vet att i morgon väntar ännu en tuff dag, och efter det en till och en till.. Det kommer vara mycket att göra i några veckor, det ska varvas med att jag inte kan vara nära min kärlek och att behöva förklara för hela världen att jag inte blir utnyttjad av densamme. Vara lugn och sansad och formulera mina svar, väga orden på guldvåg så inget kan tolkas fel. Det känns som lite för mycket bara..

Just nu vill jag inget heldre än att gå och kräkas, det har jag velat ända sedan den goda middagen här med arbetsgivaren. Men jag vill inte ta den vägen, inte den här gången. Jag vill ta mig igenom de här veckorna ätandes. Jag vill äta, inte kräkas! Men jag vet fasen inte hur det ska gå till när jag har möjlighet att kräkas på kvällarna, när det inte är någon som ser.. Jag har ätit några kex i timmen, för att inte ge syran möjlighet att göra sig påmind, och har käkat neutraliserande tuggtabletter frekvent. Ändå känner jag den där brännande känslan, min kropp säger till mig 'säg till när du är redo, jag vet att du vill'. Jag vill inte släcka och lägga mig, för då vet jag vad som händer. Jag måste lägga mig, för i morgon blir en tuff dag. FAAN! Åh, undra om jag ska vara en börda på min älskades axlar ikväll, om jag ska be honom om att få mig att känna trygghet och lugn. Det känns helt avlägset just nu. Det vore att ge honom en omöjlig uppgift, men han har klarat det förut.

Jag VILL INTE kräkas. Ändå längtar jag efter den där känslan efteråt, som är så bekant. Bekant! Allt är.. osäkert, och jag vill ha trygghet. Om jag kräks, vet jag iaf vad jag får, även om det är ett helvete, så är det mitt helvete. Och jag har varit där förut.

Ååh. Igen! Sådär sjuukt awesome mellan lakanen! Jag älskar att se så dum ut som jag gör då, med det där fåniga leendet och utan att kunna få fram några vettiga ord. När han ligger bredvid och jag ser på honom och det känns som att mina ögon glöder, jag kan verkligen inte sluta le och jag ser att han mår precis likadant. Aah.. nya  moves gillas oxå! ;)

Han kom hit och hälsade på mig igår, min lillasyster övernattade hos mig. Hon hade lagt sig i sängen när han kom hit men sov inte, men hon somnade snabbt.. Jag tyckte det var mysigt, eftersom sist vi sågs hade.. rätt awesome sex, kändes det skönt att behöva behärska oss (eftersom syrran var här) och inte känna någon prestationsångest efter sist! :)
Vi satt i soffan hela kvällen, eller mer halvlåg, jag i hans famn, under en filt.. Såå mysigt. Medans syrran var vaken drog han filten över våra huvuden om vi skulle pussas, han tyckte nog det var litte skämmigt :P Sötnötet!! Åh vad vi hade mysigt igår <3 Kärlek när det är som bäst.