Kräktes ikväll. Efter en minst sagt stressad kväll/natt, skrik och bråk med nära och kära på förmiddagen, hetsätning av lösgodis på em och jobb på kvällen. När allt lugnat sig återvände jag till samma fallgrop som alltid, WC'n.

Gick till datorn nu efteråt och har googlat på proana och videor med bulimi, tips för folk med ätstörningar osv. Jag känner mig bara som en misslyckad jävla anorektiker, tänk om jag oxå kunde låta bli att äta, utan att kasta i mig allt äckligt sedan. suck! jag väger som två anorektiker.. nåja, nästan, men vafalls! det är ju galet. halva mig vore nog.. FAN.

Som jag skrivit blir det här en till helg utav den jobbigare sorten. Så jag bokade precis biljetter till ett evenemang ikväll, en roande teatergrej som jag velat gå på hela vintern men inte lyckats ragga sällskap till! Ikväll går jag, ensam, om jag pallar dvs. Men jag vet inte, jag är övertygad om att han kommer bli svartsjuk. En karl som försökt scora med mig är med i uppsättningen.  Inte för att det gör någon skillnad för mig, jag vill bara slippa vara ensam och behöva tänka ikväll. Dessutom är jag säker på att det blir skitkul :)

Jag har precis återhämtat mig och vågat tro på att det kommer att vara han och jag nu. Att det ska få vara sån där trygg vardag ett tag, han och jag, som jag längtar efter, jag riktigt njöt av att kunna vara sådär kär och mysig.. Han släpper bomben, familjen kommer den här helgen med. Och han pratar vidare och hoppas väl att jag inte ska reagera på det. Han säger att det känns så bra mellan oss nu och att han ser ljuset.

Själv sitter jag redan och gråter och svarar 'du släckte ju precis..' det känns som ridån dras ner och jag stänger av alla känslobroar, för att inte bli ledsen och sårad den kommande veckan, den hela vecka som vi inte vet om vi kommer kunna sova ihop. Jag vet att det inte är hans fel, men jag tänker oxå på att det är han som har lösningen och makten.

Själv har jag utmanat mig, startar idag. 80 dagar, 111 och 64 cm. Det här är även de åttio dagar jag vill klara utan att sätta för mkt press på honom. Måste försöka komma ihåg de bara..

Ah juste.. en header oxå.. nå?

Igår var en helt underbar kväll, den finaste på länge. Och det beror endast på att det kändes som att vi var på riktigt! Jag skjutsade honom till och från bussen, jag släppte in hans katter när han var borta och jag låg i hans säng och väntade på att han skulle ringa efter skjuts. Som.. om vårt förhållande var helt vanligt :)

MYSIGT!